Tillfälligt avbrott!

Bloggen är tillfälligt flyttad till unt.se. Direktlänk kommer inom kort. Jag hoppas givetvis att mina trogna läsare följer med dit! Varning utfärdas dock för en mer seriös Maria.

http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=4-TYPE=blogg-bi=69-bc=5,00.html

Bloggen kommer dock med stor sannolikhet att komma tillbaka hit. Jag vet dock inte bara när.

//Goldfish

30 grader varmt, toksoligt, knappt någon vind och årets varmaste dag då klär en vettig människa på sig bikinin, åker till badstranden, sätter sig på en filt och bättrar på bilringarna med en glass.

Jag är inte vettig, jag har sällan på mig en bikini och framförallt inte på en badstrand (föredrar stugan) och nu pga min mage så kan jag heller inte bättra på bilringarna med en glass, för glass innehåller mjölk. Så istället åkte jag till Gävle idag och spelade match i långärmat. Jag tror det vänder nu även fast Gävle är ett bottenlag så kändes det stabilt. Vi vann med 2-4.

 http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=4-AV_ID=760247,00.html

//Goldfish

Nu borde jag egentligen ligga och sova med svullna fötter, vätskebrist, uttorkad och you name it. Tanken var ju att jag skulle ha sprungit maraton idag, men nu blev det ju inte så.

Så istället så är jag pigg som jag vet inte vad och fylld med vätska inför morgondagens match mot Gävle.

Så här i efterhand så kan jag tycka att det är rätt skönt att jag inte försökte mig på att springa idag. Det finns inte en chans att jag skulle ha klarat det i denna värme. Jag tyckte till och med att det var jobbigt att hänga tvätt och det tar ju typ sådär 4 minuter.

"Det är klart du skulle ha klarat det. Du som är så envis! Enda anledningen till att du inte skulle ha tagit dig runt var om du skulle ha sprungit tills du dog".

Så sa pappa idag när vi diskuterade maraton. Föräldrar brukar känna sina barn så just nu är jag rätt glad att jag är i livet.

//Goldfish

Jag är ju namn senil, dvs jag har jättesvårt att komma ihåg namn. Mina kompisar har lärt sig detta och när vi är på krogen så döper vi alltid folk. Om en kille exempelvis har en scarf så blir han scarfen. Då har jag lättare att komma ihåg och kan följa med i snacket dagen efter.

Idag var jag och fota mig för UNT. Jag har bestämt mig för att ge bloggandet där ett försök, förmodligen från start på måndag.

Iaf när jag skulle fota mig så hade jag fått direktiv att fråga efter en viss Tomas Lundin. Jag hade ingen penna så jag måste genast försöka hitta en strategi för att komma ihåg. Jag tänkte kort och gott sommaren är kort och på Tomas Ledin. Mina strategier har vissa brister specielt i lite småstressade situationer.

Jag hatar att fota mig och känner mig lite stressad. Jag kliver fram till receptionisten och säger:

"Hej! Jag ska träffa Tomas Ledin".

Hon ser lite skeptisk ut och min hjärna börjar gå å högvarv. Jag samlar mig och korrigerar mig givetvis. Men vafan vad jobbigt det är att inte komma ihåg namn.

//Goldfish

Föräldrar brukar skryta om sina barns skolprestationer, idrottprestationer eller deras val av respektive. När min pappa ska ta i från tårna och beskriva mig i positiva ordalag för någon så nämner han alltid.

"Maria är så morgonpigg, det har hon alltid varit. Precis som mig".

Imorse ringde min far 06.27 (90% av min fars samtal till mig brukar vara före 08.00 på morgonen). Jag brukar gå upp 06.15 men idag kände jag för att snooza lite. Svarar med lite trött röst.

Jag: "Hej pappa.."

Pappa: "Sover du?" Säger han lika förvånat som att han precis sett en isbjörn gåendes på gatan och lika pigg som om han varit uppe sedan 05.00 och det har han säkert som den egen företagare han är.

Jag: "Jo"

Pappa: "Oj vilken tur att jag ringde då".

Jag orkar inte då förklara snooz funktionen för då skulle bara pappa tro att jag säger något om snor när jag säger snooz så jag ger honom lite cred för att han ringde.

Vet egentligen inte vad jag ville få sagt med denna blogg men nu orkar jag inte radera allt som jag skrivit. Jag kanske ville förmedla att jag är morgonpigg!

//Goldfish

Visst alla mammor har nog en övertro på sina barn men frågan är om inte min mamma tar priset.

Hon gav mig en liten present idag, två orkidéer. Jag kan knappt få en plastblomma att överleva. Hade hon gett mig en kaktus så hade jag kanske sagt att hon har en viss övertro på mig men när hon går och köper två orkidéer så kan jag nog bara kalla det total sinnesförvirring.

Det är jättefina blommor.Jag undrar hur länge de kommer vara så här fina, men jag ska göra mitt yttersta. Farmor har sagt att man ska prata med blommor. Det kan jag ju göra jag har ju ändå ingen annan att snacka med här hemma.

//Goldfish

Kom precis hem från Rimbo. Match i Upplandscupen. Finns väl inte så mycket att säga om den matchen än att vi vann med 3-0 och är vidare. Jag spelade högerback.

Det roligaste som hände var väl i halvtid. Då Max vår tränare inte tyckte vi skulle vara så snälla. Han hade ju kort och gott kunna sagt att vi skulle sluta spela så snällt men inte Maxan inte:

"Alltså ska ni vara snälla så kan ni vara det åt era pojkvänner.. (han kommer på att han tränar ett damlag och fortsätter) ..eller flickvänner. Ni kan ge de bullar och mjölk..  (sedan så kollar han på mig och Mona och tillägger) ..och öhh har ni ingen pojkvän så kan ni ge det till hunden".

Jag vette fan vem han tyckte jag skulle vara snäll mot. Jag har ju varken pojkvän, flickvän eller hund, men jag tyckte inte det var läge att fråga.

//Goldfish

Jesus gick på vattnet. Jag har inte sett det själv utan detta är en andrahandsuppgift men om så var fallet så är det fascinerande. Jag såg något i samma klass idag på Ålandsturen.

Det finns ganska många äldre personer som knappt kan gå för att de börjar bli skruppliga. De behöver stöd av kryckor, rullatorer och ledsagare på båten. De orkar liksom knappt lyfta sin egen kroppsvikt, däremot när de ska ta sig av båten så går de rakare dessutom kånkar de på en låda öl eller fler från båten.Det måste vara något helande med Ålandsbåtens gin och tonic.

Jag vill inte beskriva detta fenomen som fascinerande. Jag tror "törstiga" är ett bättre ord!

//Goldfish