Alla inlägg under oktober 2007

Av Maria Thuré - 31 oktober 2007 22:24

Ajajaj! Jag har ont i magen. Bara jag inte får magsjuka. Det är bland det värsta jag vet.


Middagen på Tzatziki var god. Fick en ros  av en beundrare. Det händer ju verkligen inte varje dag. Tyvärr så var det en medelålders kvinna som var beundrarinnan. Det var min gamla högsta chef som tackade alla för ett bra jobb. Rosen överlevde inte cykelturen i regn hem till Mona. 


Orkar inte tänka så mycket vad jag skriver i denna blogg. Magvärken börjar bli för stark. Ska nog gå och lägga mig.


//Goldfish

Av Maria Thuré - 31 oktober 2007 16:18

Jag har varit så fruktansvärt effektiv idag när det gäller skolarbetet. Jag har slutfört transkriberingen av intervju 1. Jag har genomfört intervju 2 och påbörjat transkriberingen av den. Jippi!


Ska snart bege mig ner till Tsatsiki och äta middag med mina gamla kollegor. Det ska bli trevligt!


Facebook är för underhållande. Jág vet inte hur många av mina kvinnliga facebookvänner (har typ bara kvinnliga) som de senaste dagarna har upptäckt att dem har fyllt i att de är intresserade av kvinnor fast dem inte är det. Jag undrar hur många som sneglat på det och undrat men inte vågat fråga. Måste kolla en extra gång så att det inte står så på mig. Det kanske är därför det går så trögt på killfronten.


Fick ett mess av mitt ex. idag som håller på att utbilda sig för att åka på utlandstjänstgöring i Afrika. Han skrev.. närmare än så här kommer jag inte befinner mig strax utanför Gimo på ett flygfält och övar konvojkörning. Stackarn! Vilken j-a nitlott. När det tog slut mellan oss blev han äntligen av med hålan Gimo... Trodde han. Han är på väg till Afrika men mellanlandade på Lunda flygfält. Vilken mardröm. Det närmaste han kommer krig där är väl älgjakten.


Min kusinbarn Sammy hade varit på novemberlovsteater. Då hade clownen dragit fram en ihopdragen stol och frågat vad han skulle med den till? Då hade Sammy skrikit inför alla: "Du ska på älgjakt såklart! Sådan där stol har pappa och jag alltid när vi jagar älg". Gissa vad 5 åriga Sammy bor någonstanns? Inte i Uppsala iaf.


//Goldfish

Av Maria Thuré - 30 oktober 2007 20:07

Sitter här "by myself" och äter mjölk med nesquik (ja jag fick gå och kolla på paketet för att se hur det stavades) choklad flingor. Så gott när mjölken blir sådär söt.


Förvirring hos Uppsala kommun

Apropå mitt bloggtema idag. Så verkar förvirringen har spritt sig till Uppsala kommun. Vilka j-a puckon som stänger av Studenternas innan Bälinge spelat klart sina seriematcher.


Pensionär fick visa legg när han köpte lättöl

Läste nyss på aftonbladet.se. Deras huvudnyhet just nu är ett pensionär i Norrland fick visa legg när han köpte lättöl på ICA. Hahaa! Det tyckte jag var lite skoj! Jag får alltid visa legg. För jag ser tydligen mycket yngre ut än vad jag är. Bälinge hade lagfest förra året och vi fick gå in på VIP-listan på BJ. Jag gick väl in i mitten av alla. När alla framför mig gått förbi vakten och det är min tur så blir just jag stoppad. Shit vad är det nu då. Jag har inga flip flopp tofflor på mig tänkte jag. Nej, då ville dem se legg på enbart mig av hela laget.


Men jag tänkte på det som pensionär borde man väl bli glad om man får visa legg.. Det slog mig också att kassören eventuellt kan tänkas ha Aspergers syndrom. Det är just det jag skriver min uppsats om. Personer med diagnosen är väldigt ärliga och rättvisa. De behöver tydliga riktlinjer och då följer de dem till punkt och pricka. Säger man till en person med Aspergers syndrom att kolla legg på dem som köper alkohol så kan man lita på att dem gör det. Här görs inga undantag, alla kollas. För det sa ju arbetsgivaren.


Foppa gör comeback

Då är cirkusen igång igen. Foppa gör comeback i hockeylandslaget. Tror ingen svenska medborgare kan räkna för vilken gång i ordningen. Han dyker upp som gubben i lådan när man minst anar det. Ska inte farbror Foppa fokusera på att sälja tofflor istället och lämna plats åt någon yngre förmåga? Iofs det är väl inte så luckrativt längre. Hela svenska befolkningen har redan dessa tofflor.


//Goldfish









Av Maria Thuré - 30 oktober 2007 16:03

För att fortsätta på förra bloggens tema så vill jag bara informera om att jag verkligen varit förvirrad idag. Ringde min förra kollega för att få en mejladress av henne. Då jag lite i förbifarten slängde ur mig. "Vi ses ikväll, på middagen då". Då hon lite undrade frågade om det inte var imorgon. Och givetvis var det imorgon vi skulle äta på Tzatsiki. Hade inte hon sagt något så hade jag stått där ensam vid 17.00 Nu tänker säkert någon.. men kära nån skaffa en almanacka. Jag har en almanacka jag hade tom skrivit in aktiviteten. Men givetvis på fel dag.


Inte nog med det så skulle jag svara på en bekants inlägg på facebook. Givetvis så gjorde jag ett rookie misstag och skrev på min egen wall. Min kära vän Mona var givetvis inte sen att poängtera detta. Hon frågade om jag var trött? Nej Mona. Jag är inte trött jag lider av en folksjukdom som heter förvirring. Du av någon borde faktiskt veta det vid det här laget. =) Den är tydligen ärftlig.


Det som kännetecknar sjukdomen är att man glömmer sina kompisars födelsedagar, man glömmer ofta mobil och plånbok hemma när man ska iväg någonstans och ibland glömmer man sina koder. Kan vara alltfrån kontokort till pinkoder. Man får vara glad så länge man kan sina personuppgifter. Sjukdomen är jobbig på det viset att det inte bara drabbar individen. Personens nära och kära blir även dem drabbade. De kan känna sig bortglömda när dem inte får telefonsamtal på sina bemärkelsedagar. De får ofta betala gemensamma aktiviteter då personen ofta glömmer sitt kontokort hemma eller glömmer kontokortskoden. I de allra värsta fallen så kan man även glömma micropopcorn i micron vilket även innebär en fara för andra.


Idag är det rosa bandet galan. Rosa bandet är en insamling för bröstcancer som har pågått ganska länge. Nu när den är slut så kan man istället kanske starta upp en insamling för förvirring. Ni alla som läser detta och vill stödja insamlingen kan kontakta mig för då kan ni få köpa en guldfisk emblem för 20 kr. Ni kan även få en tjänst där min kompis Josefine "jag har stenkoll" Öqvist" ringer er och påminner er om att undersöka er hjärna för att se om ni lider av förvirring. Dessutom får ni gärna trackassera alla era facebook vänner med en request om att stödja förvirring insamlingen. Insamlingen slutar den 23 december. Den som leder galan är Björn Hellberg (som klassificerade sig för uppdraget genom att han en gång tagit med hunden till dagis istället för sina barn). Han kommer stöttas av Jan GW "jag sover inte alls när jag pratar det bara låter så" Person. Vilka artister som kommer underhålla är inte klart för tillfället.


Jag kanske drog detta lite långt.. och det kanske är fel att använda ironi..men med detta vill jag bara få sagt att det finns så många olika cancersorter och övriga folksjukdomar. Det är viktigt att pengar samlas in till cancer, men varför har just bröstcancer fått så stor plats. Visst det är jättekul att kvinnorna får ta plats för en gång skull. Men varför inte göra en stor satsning för hela cancerfonden istället? Missförstå mig inte nu. Jag har bekanta som har mist livet i bröstcancer men jag har även både en morfar och farfar som dött i annan cancer. Jag vill inte värdera bröstcancer viktigare än deras sjukdom. Varför kan inte alla få lika stor plats i förhållande till hur många som drabbas?


//Goldfish

Av Maria Thuré - 30 oktober 2007 12:50

Idag har jag fått en förklaring till hur jag kunnat bli så förvirrad. Är och jobbar på familjeföretaget. Det är som att befinna sig i en glasskål med en hel hög med andra guldfiskar. När jag kommer till jobbet som jag gör en gång i veckan så tar det ungefär två arbetstimmar att ta sig fram till tangentbordet som ligger under ett koppel av små lappar. Man måste ta sig fram mycket försiktigt för flyttar jag lappen två centimeter för mycket så kommer pappa ha mycket svårt att hitta den, eftersom han har någon form av struktur i sin oreda.


När man sedan slagit sig ner och tror att man ska få känna en känsla av oförvirring ett tag så kommer pappa instormande och frågar efter en lapp med en adress som jag skrivit åt honom för ungefär 30 sekunder sedan. Vid det här laget har detta blivit rutin och jag har lärt mig att alltid göra 2 ex. av allt, en jag ger till pappa och en backup som jag behåller själv. Hinner inte mer än andas då farmor kommer inlöpandes. "Du har du sett min plånbok? Har jag lagt den här någonstans?"


När man sen sätter sig och äter lunch och tänker nu kommer jag få andas i lugn och ro. Då flyger pappa in i köket i en hastighet på 100 km/h och frågar om vi sett mobilen.  Men i och med detta kan man ju säga att det nästan finns vetenskapligt belägg för att förvirring är något som kommer med generna och dessvärre verkar det bara bli värre med åldern. Det är ett under att min pappa inte tappat bort mig under min uppväxt. Dessutom kan jag inte förstå hur alla envisas med att fråga mig var sakerna kan vara någonstans. Jag har fullt sjå att hålla koll på mig själv.


Dessvärre har detta med förvirringen nästan blivit Mälby Glas affärsidé. I folks ordamun så låter dte väl ungefär så här: "Åk till Ove i Mälby och handla glas. han glömmer ändå att ta betalt." Än så länge fungerar den. Som tur är min bror tålamodet och lugnet självt. Han blev ju inte ens stressad när han typ hade skärt av sig blodpulsådern. Han fick väl alla dem generna, så det inte blev något kvar till mig. Nu ska jag försöka ta mig hem utan att virra bort mig. Har jag inte skrivit en ny blogg före 00.00 så kan ni väl ringa polisen. Ring inte min pappa för han kommer ha glömt att jag är borta i samma sekund som han lägger på luren.


//Goldfish




Av Maria Thuré - 29 oktober 2007 16:34

Japp då har jag genomfört min första intervju. Det var jätteintressant. Vi träffades på ett fik i staden. Jag bjöd givetvis på fika, som en fin gest att hon ställt upp på intervju. Jag inledde intervjun med att säga.. "Om du tycker att jag luktar popcorn - så gör jag det". (Ledsen att jag tjatar om popcornslukten hela tiden, men det är en upplevelse som gjorde starkt intryck på mig och den gör sig påmind hela tiden). Och givetvis så sa jag inte så.


 Jag märkte idag hur mycket jag har saknat att föra "ordentliga samtal" med människor som jag gjorde dagligen under mitt arbete som handläggare. Det fyller en funktion att känna sig uppskattad. Jag kan säga att det är svårt att känna det när man sitter i sin ensamhet och skriver C-uppsats. Vem fan har nytta av det eg. mer än jag som förhoppningsvningsvis får ut min examen? Det var nog den avsaknade som uppenbarade sig i helgen när jag pratade kärleksproblem med min polistuderande kompis. Hon är mer handlingskraftig. Jag är mer analyserande. Jag analyserade uppenbarligen sönder henne för hon orkade inte ens vara kvar på krogen till stängning.


Efter intervjun påbörjade jag transkriberingen - det innebär att man ordagrant skriver ner exakt vad som sagts under intervjun. Jag kan säga att det finns roligare saker att fördriva tiden med. Dessutom när man om och om igen får höra sin egen röst och hur dumma frågor man ställer. Självförtroendet blir inte direkt på topp då.


Ska snart iväg och springa med Mona. Ska försöka springa ifrån popcornalukten som etsat sig fast i min hud.


//Goldfish



Av Maria Thuré - 29 oktober 2007 08:38

Igår var jag ganska bakisseg hela dagen. Hade med mig två fulla IKEA-kassar med smutstvätt till Gimo som jag tvättade under gårdagen. I övrigt bidrog jag inte med speciellt mycket till världen.


Mamma och pappa hade köpt bingolotter, så jag spelade faktiskt bingolotto för första gången på kanske 8 år. Och där har det hänt grejer. De har nämligen gjort bingolotterna inbrottssäkra. Vi var ju lite orutinerade så vi började öppna dem precis när ettans spel skulle köra igång. Mamma var så ivrig så hon delade bingolotten i två. Vilket innebar att hon fick lappa ihop den med tejp sen. Vi vann ingenting. Pappa är så rolig. Så fort han får tre i rad eller fyra i rad så ska han högt berätta det. Medan jag och mamma kanske har suttit med det sedan flera nummerdragningar tidigare. Han är verkligen som ett litet barn när han får en bingolott i sin hand.


Mitt i bingolotto kom pappa drivandes med en chipspåse som han visade upp och sa: "Nästa fest så kanske ni ska sikta in er på att äta sådant här snacks istället. Ni verkar ju ha lite problem mad att använda micron".


IFK Göteborg vannSM-guld igår. På TV4 sporten intervjuvade de deras husmor. Hon hade lagat en riktig festmåltid - pyttipanna. Hahaa! Det tycker jag är ganska roligt, man spelar en hel säsong, kämpar och sliter och vinner SM-guld. Då steker föreningen ihop pyttipanna. Har svårt att se ett av Stockhomslagen fira ett SM-guld på samma vis. En stockholmskille skulle säkert kunna se det som en bristande organisation och byta lag pga den anledningen.


Var så trött igår när jag kom hem. Jag hade tänkt att bädda rent. Så på fm innan jag åkte så hade jag slängt sängkläderna i tvätten. När jag kom hem så var jag så trött att jag somnade utan att ha satt på nya. Det var nog en ganska komisk syn en utslagen partyprinsessa sovandes i täcken och kuddar utan sängkläder. Dessutom med en överhängande os av brända popcorn.


Apropå sängkläder så måste jag berätta. När jag i början av tonåren spelade med Gimo damlag så skulle vi på träningsläger. På lappen stod det då ta med sängkläder. En tjej hade inte förstått detta utan enbart tagit med nattlinne. Haahaa! Vi kallar henne Särken numera.


Nu ska jag plugga litegrann sedan kl 13.00 ska jag genomföra min första intervju till C-uppsatsen. Det ska bli spännande.


//Goldfish



Av Maria Thuré - 28 oktober 2007 11:53

Wow! Vilken kväll! Förfesten blev kanon förutom ett litet smärre misstag. En påse micropopcorn poppades på 15 min i micron vilket resulterade i en rökskadad lägenhet. När vi anlände till BJ var vi sällskapet som ett gäng vandrande brända popcorn. Osen lade sig som en tät dimma över Bj. Vi gjorde ingen obemärkt att vi anlänt. Jag kan garantera att lägenheten luktar fortfarande liksom hela min garderob, så känner ni en brända popcorn lukt några veckor framöver så är det bara jag som är på antågande. Är dock glad att alla lägenheter i föreningen står kvar. Kunde ju ha varit värre.


På taxin ner till Bj så råkade jag slå fel pinkod på min mobil vid tre tillfällen. Mobilen lade alltså av, men man vill ju inte bli störd när man är på krogen.


Kvällen på BJ bara svischade förbi. Jag sprang mest omkring. Hade faktiskt inte så kul på själva utestället. Som vanligt börjar det roliga på efterföljande McDonalds besök. Tror jag ska börja gå ut vid 03.00 snåret framöver så jag enbart kan sikta in mig på bakisätandet. Linda Sembrant träffade en Irländare med 14 syskon som hon givetvis frågade:

"Is all your hole sisters and brothers". (Översättningär alla helssykon?)


Som vanligt var vi högljuddast på McDonalds. Är väl bara en tidsfråga innan vi portas där. Efter det så styrdes det upp en efterfest hos mig med ett gäng Sirius killar och mina vänner som var på förfesten. Christina stackarn låg hemma och sov när vi ramlade in och satte på musiken på högsta volym. (Jag ska åka till Gimo idag. Är rädd att jag ska få en brevbomb av mina grannar som ogillar hög musik på nätterna. När jag tar mig ner för trapphuset så ska jag ta på mig en rånarluva så ingen ser att det är jag).

Det var trevligt vi satt och pratade mycket Siriuskillar. De killarna är nu kartlagda. Vid 7.00 (6.00 vid flyttad tid) gick vi och lade oss. Jag som värdinna fick ligga på soffan, då Christina och Linda belägrade min säng. Linda skulle upp och jobba sen. Jag avundas inte henne idag. Håller typ på att somna vid tangentbordet nu. Har sovit dryga 3 timmar sen tog arbetet som saneringsarbetare vid.


//Goldfish





Skapa flashcards