Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig så började jag fundera över bloggandet. Det är ganska intressant. Jag tror att det finns folk i min närhet som hittat till min blogg genom facebook och läser den men inte riktigt vågar stå för det. De tycker nog att det är lite jobbigt att erkänna att de tycker det är intressant att följa mitt liv. För vi är ju svenskar och lagom. Då får man ju inte visa sig för intresserad av någon. Dessutom så kan det ju vara skönt att ibland låtsas som att de inte vet att jag vet saker om dem för då kan man ju undvika att prata om det. (Hmm vet inte själv om jag fatta det där sista men det får stå kvar).

Det är ganska skoj! Det är kul att prata med folk och berätta om sitt liv som de inte har någon aning om vad jag gör om dagarna. Personen/personerna verkar jätteintresserad. Ooops! Helt plöstligt slinker det ur en kommentar från denna person som denna person inte borde veta om mig om den inte läser min blogg. Då har jag suttit och berättat om hela min helg som personen säkerligen redan vet. Vilket personen givetvis inte nämner något om. Och jag fortsätter som att det regnar. Vågar den inte erkänna att den redan vet detta. Så ska jag vara så egocentrerad att trakassera personen med ännu mer dubbel information.

Dessutom så innebär det att folk är mycket mer betänksamma över vad dem säger till mig. Mona säger minst en gång per dag.

"Och det här får du fanimej inte blogga om". Jga lovar alltid. Men hon står oftast för det enda roliga som händer i min vardag så ibland bloggar jag om det iaf.

Jaja intressant är det iaf! Det kan ju även vara så att omkring de 30-40 läsare jag har per dag enbart är sådana som råkar hamna här. Men jag tror nog även att jag har några smygläsare i mitt umgänge. Några kanske känner sig prickade! Men det är inget majestätsbrott ni har begått! Jag tycker det är lika kul att ni smygläser som att ni kommenterar. Så fortsätt med det. Ni får stå ut med att ni få höra om mittliv två gånger dels på bloggen och sen i verkligheten.

Nu ska jag strax iväg och luncha med ett helt kompani. Vi kanske borde ha bokat bord, men det känns väl lite mycket för en lunch på en onsdag. Jag, Heidi, Sembrant, Emma, Mona, Blomman, Maja och Karro. Har ingen aning om var vi går. Men med dessa människor som är väldigt medvetna om vad de stoppar i sig (förutom jag och Sempan) så lär det väl inte bli någon hamburgerkedja eller en kebabtallrik. Blir väl kaninmat i form av några salladsblad. 

//Goldfish

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tillfälligt avbrott!   Bloggen är tillfälligt flyttad till unt.se. Direktlänk kommer inom kort. Jag hoppas givetvis att mina trogna läsare följer med dit! Varning utfärdas dock för en mer seriös Maria.   http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=4-TYPE=blogg...

30 grader varmt, toksoligt, knappt någon vind och årets varmaste dag då klär en vettig människa på sig bikinin, åker till badstranden, sätter sig på en filt och bättrar på bilringarna med en glass.   Jag är inte vettig, jag har sällan på mig en bikin...

Nu borde jag egentligen ligga och sova med svullna fötter, vätskebrist, uttorkad och you name it. Tanken var ju att jag skulle ha sprungit maraton idag, men nu blev det ju inte så.   Så istället så är jag pigg som jag vet inte vad och fylld med väts...

Jag är ju namn senil, dvs jag har jättesvårt att komma ihåg namn. Mina kompisar har lärt sig detta och när vi är på krogen så döper vi alltid folk. Om en kille exempelvis har en scarf så blir han scarfen. Då har jag lättare att komma ihåg och kan föl...

Föräldrar brukar skryta om sina barns skolprestationer, idrottprestationer eller deras val av respektive. När min pappa ska ta i från tårna och beskriva mig i positiva ordalag för någon så nämner han alltid.   "Maria är så morgonpigg, det har hon all...