Jag har varit och tränat. Jag saknade lagets Josefine Öqvist kopia . Det fins en sådan tjej i Danmark hon bara spottar ut roliga citat som skulle kunna fylla den här bloggen. Här kommer två exempel:

Träning på Årsta konstgräs (observera konstgräs).

"Hörrni är det inte dags för de att klippa det här gräset snart?"

Det är bara om man är uppväxt i Rasbo som man får lära sig att konstgräs växer. Ni som har planer att flytta ut på landet undvik Rasbo i tanke på era barns kunskapsutveckling. 

Tjejen i diskussion med lagkamrat efter Alunda matchen i Upplandscupen.

"Oj vad många det var på matchen och kolla. Det måste ju ha varit typ hela Alundas beflkningen. Hur många kan eg. bo i Alunda? I Uppsala bor det väl typ 3000 personer..".

//Goldfish

Jag har inte försvunnit. Jag har bara varit väldigt upptagen. (Lugn nu!Upptagen är inte = pojkvän).

Fick rapportering från dagens Korpenträning. (Ni vet det laget jag skulle spela med innan jag fick hjärnsläpp och storhetsvansinne och valde att spela i div. 1 istället).

En tidning har kontaktat de inför seriepremiären. Till tidningen har de sagt att de har höga förväntningar på sig själva och ett bra lag. De poängterar att laget är så bra att ett division 1 lag värvar spelare från dem. De ställer sig frågande om värvningen verkligen har gått rätt till då ingen från Danmarks sida har kontaktat Fläsklobbarna.

//Godfish

Fick mitt nya träningsställ idag! Och var gör en liten guldfisk då. Jo givetvis så glömmer jag det på träningen. Så alldeles nyss så fick jag ta mig dit igen. Diöshallen är svårare att ta sig in på än Kumla och Hall. Så jag fick snällt fråga två stycken okända personer där utanför.

"Hej! Skulle ni kunna öppna åt mig. Jag spelar i Danmark och glömde mina träningskläder?"

"Ja, du är Maria Thuré".

Shit! Hur vet han det tänkte jag. Sen kom det...

"Jag har spelat fotboll med din brorsa Jimmy och känner honom väl".

Alltså det slår aldrig fel. Jag har spelat ett dussintals ungdomslandskamper, jag har spelat i allsvenskan flera år, jag har skaffat mig en socionomutbildning men jag är tydligen mest känd för att jag simmat i samma fostervatten som min bror. Vilken merit det verkar vara. Och till på köpet så tog han allt tillväxthormon och blev närmare 1.90 så det inte blev något kvar till hans stackars syster som pluppade ut 5 år senare.

Bitter jag?! Inte alls! Har bara haft en dålig dag där jag droppat grädde över hela lägenhetsgolvet från en läckande soppåse.

//Goldfish

Jag har gjort en liten fältstudie på ämnet SMS och hockeykillar. Det senaste året så har jag dejtat två hockeykillar (inte samtidigt och givetvis inte från samma lag. Jag är ingen hockeyhora utan enbart en tjej vars dröm i livet är att bli hockeyfru). Ett par SMS har utbytts.

Jag har kommit fram till följande i min lilla studie att hockeykillar svarar på SMS som man besvarade instuderingsfrågor under låg och mellanstadiet. De svarar exakt inom ramen efter det SMS de mottagit. Inga utsvängningar eller utrymme för egna tankar.

Exempel

Jag skickar följande SMS:

Hur kändes matchen idag? Jag låg tokbakis i soffan och tittade på matchen på TV. Tänker på dig!

2 timmar senare förmodligen när grabben inte längre är upptagen med att fylla på sina muskeldepåer med proteindrinkar. Får man ett svar.

Den kändes okej. Kul att få göra några poäng. Jobbigt! Tänker på dig med!

Som mottagare av SMS:et är man liksom tvungen att gå tillbaka och se vad man egentligen skrev för att exempelvis förstå vad jobbigt står för. Och aldrig kan man få något egenkonstruerat slut utan den finishen man själv använder återförbrukas genom att ett med läggs till.

Jag har inte grävt djupare i varför hockeykillar gör så här. Min gissning är för många tacklingar som tagit hårt mot huvudet eller för mycket proteindrinkar. Ingen hjärna kan må bra av för mycket protein.

Dessutom så om man är sugen att träffa en hockeykille så får man ALDRIG lägga ut en krok genom att fråga.. Vad händer idag då? Då förstår de inte att man vill ses utan man måste istället formulera frågan så här: Är du sugen på att se på film idag hemma hos mig kl. 19.00? Då finns inget utrymme för missförstånd.

//Goldfish

Sveriges största bloggerska tipsar andra bloggare att det gäller att ta reda på vilken målgrupp man har på bloggen och nischa in sig efter den.

Denna månad har jag haft över 100 besökare dagligen. Jag har egentligen ingen aning vilka dessa läsare är förutom..

• Mammas fd dagbarn som är i början av tonåren och gillar hästar. Känner att det är problematiskt att nischa in mig efter detta. Det enda jag kan om hästar är att huset de bor i kallas stall och att det finns en sort som heter Islandshästar. De är från Island.

• Mina två kollegor som är män i medelåldern som gillar bilar, vin och laga mat. Finnerd te svårt att nischa in mig på detta med.

Jag kan mer om förhållande än bilar och som singel så måste ni då förstå hur lite jag kan om bilar.

Min kocknivå ligger på att steka findus krögarpytt eller mor Annas plättar nivå. Ska jag följa ett recept så måste det vara övertydligt.

Vin på Tetrapak som jag brukar dricka är tydligen (citat lillchefen) "Enbart användbart i matlagning.

• Mamma och pappa. Behöver jag inte nischa mig efter. De tvingas att läsa vare sig de vill eller inte. Det tillhör curling föräldrarollen. Vilket känns bra. Känns lite trist att bara skriva om isolerrutor och svenska deckare.

• Mina kompisar (Mona, Johanna och Sembrant). De tvingas in och läsa ofta för att snabbt kunna be om en censur om jag offentligör deras liv alltför mycket.

• Bloggarna Nettan och SoffanSo. Härtsammar från Dalarna.

Känner att jag har lätt att nischa mig efter dessa tjejer. Jag tror det har att göra med mina barndomssommar i Leksand. Då jag när det äntligen var varmt i Sverige tvingades in i en kall ishockeyhall och kolla på brorsan som gick hockeyskola. Man blir nog lite skadad av att spendera för mycket tid i Dalarna.

Vilka är ni mina läsare? Ge er till känna! Så jag kan nischa mig!

//Goldfish

Min kompis äger UNT idag.

http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=4-AV_ID=745610,00.html

Jag ringde henne 2 gånger på förmiddagen. Hon svarade inte. Så hon har blivit en stjärna nu. En stjärna som är svår att nå.

//Goldfish

Johanna fyller 24 år idag! Hon fick flourtuggummi, fluortabletter och tandborstar. Undra vad killen som hon dejtar jobbar med?

Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag är gammal eller ung.

På jobbet kan jag känna mig tokung som idag när jag frågade min kollega som lyssnar på P1 vad de spelar för musik på den radiokanalen. Då jag får ett leende till svar och informeras om att ingen musik spelas där.

Direkt efter arbetet så tränade jag till lördagens cabaré. (Damfotbollens motsvarighet till inkilning. Damfotbollsspelare tycker att det är lite smålöjligt att som killarna gå och köpa kondomer endast iklädd i kalsonger så de nya spelarna får istället göra en cabaré).

Forsen och jag ska göra cabaré. Forsen är grym. Det är bara en sak. Hon får mig att känna mig gammal. Hon är född -92 och hon kände inte till en av låtarna vi ska ha. Den gjordes i början av 90-talet typ när Forsen nyss lärt sig krypa.

Hela dagarna så ser jag hur viktigt det är med goda förebilder för ungdomar. Jag inser att jag som spelar i samma lag som Forsen borde föregå med gott exempel och vara en förebild för henne. Det skrämmer mig en aning. (Förmodligen hennes omgivning också). Men jag ska genast ta mitt ansvar och förbereda henne för kommande livsprövningar och berätta för henne att P1 är en bra radiokanal som hon borde lyssna på. Den spelar ingen musik men tar upp många relevanta samhällsfrågor.

//Goldfish