Vi hade planering/teambuilding dag idag på jobbet. Vi åkte med Ålandsfärjan till Ekerö. Vilka åker till Åland en tisdag förmiddag. Jo det är pensionärerna och min arbetsgrupp!

Av en slump så hamnade mitt gäng på en musiktävling. Jag sänkte medelåldern rätt rejält. Det var min arbetsgrupp och sen var resterande 35 personer pensionärer. För dessa pensionärer var förmodligen frågesporten månadens höjdpunkt. De laddade upp med hörapparater, pennor och gin och tonic. Frågesporten började rulla och det var musik som jag aldrig tidigare hade hört.

De spelade musik och frågade vilket instrument låten handlade om. Hur ska man veta det, när man inte ens kan ett enda ord i låten? Det var 10 frågor och jag kunde inte en fråga. Men jag tog hjälp av närsittande pensionärer som säkert tyckte det var mysigt att en liten tjej ville byta några ord med dem. Mina arbetskollegor var också bra. Jag hade inte flest rätt. Det var en dam som hade det. Denna dam fick i sin tur dra ett tröstpris till en deltagare. Och vem tror ni hon drar?! Jo hon drar mig!?! Den enda person under 25 år och som dessutom inte kunde en enda fråga.

Till råga på allt så var killarna på scen jätteimponerad av min musikkunskap då det gäller den äldre generationens musik. Hmm! Ja jag fick ju lite hjälp sa jag.

Jaha så nu är jag några vuxenpoäng rikare. Dessutom belönades jag med en liten Champagne flaska och 2 biljetter tur och retur till Åland. Men vad gör det när jag förmodligen numera är högst upp på pensionärernas "wanted" lista. För tänk hur de laddat för detta quiz säkert i en hel månad och så går jag och vinner. Jag som trodde Sven Rubin var en smyckeshandlare.

//Goldfish

Till folk som aldrig sett mig spela så brukar jag säga:

"Jag är lite som Linderoth, en kämpe på mitten som gör mer jobb defensivt och aldrig gör mål".

Fan! Linderoth. Du har förstört för mig. Vad ska jag nu säga?

//Goldfish

Idag var det lite stressat efter träningen, ville hem och se så mycket som möjligt av landskampen. I bilen hem började vi prata mat. Två av tjejerna har pojkvänner som hade maten klara till de när de kom hem. Men vad fan ska man med en pojkvän till när mamma Scan finns?! Jag värmde på ett par köttbullar som jag käkade i min ensamhet. Jag är inte alls bitter!

Ena lagkamratens kille är jättehuslig och hade roat sig med att baka 80 bullar i helgen. Den andra tjejen har en kille som spelar i stadens främsta herrlag. Den killen är inte lika huslig men han försöker iaf. Efter en träning så hade han sagt till hans tjej (min lagkamrat) att han skulle göra en riktig gormé middag. Hur man definierar en gormé middag är väl lite olika men jag såg framför mig förätt, varmrätt och efterrätt och kanske en stor bukett blommor.

När tjejen kom hem så hade han köpt två påsar nudlar, lite räkor och två källarfranska.

"Jag tänkte att vi kunde varma på nudlarna och piffa till det med lite räkor och sen så blir det ju lite extra med brödet till".

Och om ni inte redan har svimmat över den köksliga bragd som skulle få Sveriges kockelit att blekna så tillhör även historien att han tände ett värmeljus.

Jag smälter! Tror ni Sirius nya tränare möjligtvis även kan öva upp spelarnas matlagningsförmåga?

//Goldfish

Det blev en riktigt rolig kväll igår! Vi gick på Snaps. Sjukt kul! Det roligaste var typ när jag och tjejerna kom in på samtalämnet omskärelse och i kombination med hög alkoholhalt i kroppen frågar tjejerna:

"Har ni varit med någon som är avskuren?" 

De var på väg att ta ölen ur min hand innan de kom på att jag förväxlat avskuren med omskuren.

Det finns så mycket märkligt folk i Stockholm är man i Uppsala så är de man träffar alltid studenter som arbetar extra som butiksbiträden. Hänger jag på Bowlinghallen i Östhammar så arbetar 90% på Sandvik Coromant. Igår träffa jag en kille som sa sig arbeta som attraktionscoach. Om han nu inte ljög.. kan någon tala om för mig vad en sådan gör? Jag tror han berättade det men det fastande inte i min minnesbank.

//Goldfish

Är i Stockholm nu! Det är helt galet! Söta små fjortisar kramar varandra när de ses på stan och berömmer varandra för sitt fina hår.

"Åh vad fin du är i håret".

Det får en genast att betrakta håret och det man betraktar är ett hår som är lika trassligt som ett fågelbo. Jag skojar inte. Talgoxarna eller vad du det nu mer finns för fågelsorter hemma i Gimo skulle älska att slå läger i dessa nästen. Och när man blir några år äldre är det tydligen tokinne att ha håret i en knut gärna högt mitt på huvudet.

Tacka vet jag min egen barndom hemma i Gimo det mest crazy man fick då var en sned lugg,  Champion tröja i neon ärg eller USA sockor över tightsen två år senare än i staden. En stil som fick lärarna på skolan att nästan göra en anmälan till socialen för de tyckte att man började tappa fotfästet.

Nu är det party i Stockholm som gäller!

//Goldfish

Okej! Jag har inte gått under jorden efter matchen. Im still alive!

Dock börjar all mjölk  gå ur min kropp. Abstinensen är ett faktum. Energin börjar tryta. Det är svårt att uppdatera bloggen när man skakar så mycket så det är lätt att man trycker på D när man ska trycka på S.  Igår var nog min första fredag utan Geisha choklad på 15 år. Till råga på allt så var jag till min äldre kusin som fyllde år. Hennes mamma hade bakat min favorit marängtårta. (Ni minns den som hon skulle göra till min födelsedag eftersom hon inte tror jag kommer bli gift).

"Jag visste att du skulle komma hem Maria så jag bakade den här tårtan bara för dig".

"Jättesnällt men om du verkligen bryr dig om mig och de andra kring detta bord så låter du mig slippa."

Jag avböjde och tog en slät kopp Fanta istället. Det kändes lagom ungdomligt. Jag kände att jag behövde tona ner min pensionärsstämpel efter att grabbasen på jobbet tog mig ner på stan på lunchen igår för att kolla på blomsterarrangemangen de hade gjort för att fira Linné. Kan någon förklara för mig varför man väljer att lägga ner så mycket pengar för att fira en gammal gubbe som inte ens lever? Jag får vara glad om jag får en penseé när jag fyller år men en död gubbe han kan få ett helt hav.

Känns som jag gjorde ett bra beslut när jag valde bort tårtan, jag har nämligen inte tid att sitta på toa idag. Jag ska till the capital of Sweden och hälsa på Chriss idag. Jag, Mona och Chriss ska göra stan osäker!

//Goldfish

2-7. Det är inte ett hockeyresultat utan det är siffrorna som vi förlorade med idag på matchen. Det stod 2-2 i halvtid och vi spelade så bra första halvlek men vad hjälper det när vi lika gärna kunde ha ställt ut 11 koner i andra halvlek och gått hem och kollat på Eurovision istället. Det hade inte märkts någon skillnad. Vi har problem defensivt framförallt i vår backlinje.

Jag skäms! Ett tecken att jag borde är när jag ringer mina föräldrar (som alltid är där och kollar) efter matchen. När signalerna går fram kan jag liksom höra hur de dividerar om vem som ska svara och få ta emot samtalet från deras urförbannade dotter. När mamma svarar så vet jag att det är illa. För hon drar alltid nitlotten efter en dålig match. Mamma är bra på att peppa. Nu har jag låst in den antidepressiva medicinen i medicinskåpet igen.

Det är sådana här gånger man är glad över att damfotboll lockar så lite publik och att tidningarna inte slösar spaltmeter på idrotten.

Nu har jag inte bara en dålig mage att tänka på utan Danmarks IF fotbollsprestation är också något som jag måste fundera över.

//Goldfish

Idag är det match mot Bollstanäs. Det kommer bli en tuff kamp på mitten idag. Linda Fagerström fd. A-landslagsspelare spelar på mittfältet och hon har med sig en egen beskyddare på mitten en sk. lokalvårdare som städar bort allting runt Linda så hon kan fokusera på offensiven.

Jag och Mikaela på innermittfältet ska vara dammråttor stora som elefanter som beskyddaren inte ska lyckas få bort.

//Goldfish