När jag var liten och min kanin hittades död i kaninburen så var jag SÅ ledsen. När det tog slut med Stefan så grät jag floder. Jag trodde det var sorg men undra om inte detta är sorgens dag. Nu trodde nog några att jag skulle säga: jag har inte kanal sex där Champions league visas men det är värre än så:

JAG SKA INTE ÄTA MJÖLK OCH MJÖLKPRODUKTER PÅ TVÅ VECKOR!

* Ingen glass

* Ingen choklad

* Ingen ost

* Inga chokladbollar

Dessutom tvingas jag köpa dyrare mjölk och smör. Är inte det diskriminering att laktosintoleranta ska behöva betala mer för dessa basprodukter. Och kom inte och säg att det är självklart för att de är dyrare att tillverka. Så vitt jag vet så är en hiss en dyrare investering än en trapp och det är ju självklart att man inte tar betalt av en person i rullstol som måste ta hissen upp på tredje våningen istället för trappen.

Min mage gråter men hellre det än att den kissar bajs. Tack och lov att jag har min kollega Jenny numera min laktoscoach som handlar med mig och talar om vad jag kan äta och inte. Imorgon ska jag visa att jag sörjer. Jag ska bära svarta kläder.

Nu ska jag partaja med ett glas laktosfri mjölk framför champions league.

//Goldfish

Bloggvärlden är överfylld med med mensbloggar för tillfället.

www.omy.se

Jag tycker det är lite tråkigt att följa strömmen så jag tänkte vara lite kreativ och skriva en bajsblogg istället. Det känns dessutom mycket bättre i jämställdhetssynpunkt. Alla bajsar, män som kvinnor. Det är helt naturligt.

Eftersom jag skyltat med mitt blåmärke så kan jag lika gärna fortsätta spä på min identitet som ynkrygg och hypokondriker. Min mage har varit orolig som en tonårsmamma en fredagkväll sedan i lördags. Imorse fick jag nog och sökte tröst hos min mamma. Alltså min mamma kan allt, sockerkaksrecept, matrecept, vissna blommor och sist men inte minst bajsfrågor. Jag ringde henne 06.45 när jag satt och åt frukost.

Jag: "Mamma min mage är ännu inte bra".

Jag övervägde inte ens att ringa min pappa som bara skulle säga. Du kan ju prova att gå på toaletten.

Mamma: "Nämen, kan du äta någonting då?"

Jag: "Jag har liksom ingen aptit. Jag äter mkt mindre men är inte ett dugg hungrig. Magvärken känns som jag är hård i magen men det är jag inte. Jag försöker äta havregrynsgröt nu."

Mamma: "Havregrynsgröt ska du inte äta. Det får magen att arbeta. Sen ska du undvika mjölk. Köp någon fil med sådana här bakterier som slutar på -us. Blir du inte bättre imorgon får du ringa läkare".

Sagt och gjort jag slängde havregrynsgröten parvlade mig iväg till jobbet och köpte fil med bakterier till lunch och vitt bröd.

Mamma ringer på jobbet och frågar hur magen mår. Hon säger åt mig att dricka mkt då jag förlorar mycket vätska. Avslagen Cola och sockerdricka är bra. Gick till Konsum för att handla efter jobbet efter mammas direktiv. En inköpskorg som inte ens skulle glädja en grek som varit utan mat i fyra dagar. (Jag tänkte först skriva en afrikansk nationalitet men då skulle jag bli kallad okänslig och rasist och det är jag verkligen inte).

Magen är forrtfarande orolig. Jag börjar allvarligt tro att jag har glukos, laktos eller någon annan folksjukdom. Jag ringde mamma för ett sista konsultsamtal. Hon kunde inte garantera att jag skulle slippa en kamera i rumpan om jag ringde doktorn. Känns som bakteriefilen ska få en ytterligare chans. Hjälper inte det så ska jag lägga ut min mage för högstbjudande på Tradera. Hjälper inte det så ska jag överväga att gå till doktorn. Annars kommer jag se ut som Linus på Linjen snart i tanke på det jag får i mig.

Det värtsa är att det nu inte bara är min mage som är orolig min mamma är jätteorolig och känner jag henne rätt så sitter hon just nu och slår i ett stort läkarlexikon för att bli något kolkare på min mage.

//Goldfish

Idag på jobbet så skulle vi gå till fotografen. Vi behöver foton till våra socialsekreterar legitimationer.

Jag ska aldrig mer säga att det enda fotomodeller har är det de inte har dvs. fett. Idag märkte jag att det krävdes så mycket mer att bli bra på bild än att bara vara smal. Fotografen vred och vände på mig och arbetade med min hållning så jag så här i efterhand kan konstatera det jag alltid har erfarit. Jag har en hållning som en prinskorv. Men jag är glad att han verkligen ansträngde sig för att få en bild som att jag var självaste Tyra eftersom jag säkerligen kommer få dras med den där legitimationen under hela min karriär inom Uppsala kommun.

När jag äntligen var klar med bilderna så kom nästa bakslag. Man fick fyra foton varav ett skulle till legitimationen. Tre kort blev alltså över. Grabbarna hade inget problem de skulle givetvis ge resterande korten till sina sambos. Ett till deras plånbok, ett till deras kontor och ett i reserv.

Själv då som är toksingel fick jag tragiskt nog stoppa ner ett i min egen plånbok. Det är höjden av singelolycka. Jag ska ta bort det igen för det kändes som killen i kön bakom mig på Konsum kollade på mig så märkligt när han såg att jag hade en bild på mig själv i plånboken. Tänkte vända mig om och säga att det var min tvillingsyster.

Men jag kan ju alltid ge ett till mamma i morsdags present. Mammor brukar ju till och med bli glada för hemmaghorda pärlplattor så hon blir säkert glad.

//Goldfish

Sitter i soffan och slappar efter en återhämtningsträning. Den behövdes då jag känner mig mör i kroppen som en tant på 80 år efter gårdagens match.

Blir så trött på Norrlänningarna (de vi mötte igår på matchen). De har sett till så mina blå tånaglar numera matchar med mitt insida lår. Blir så less. Det är så lite folk däruppe i Norrland så de verkar inte ha greppat att man inte kan springa igenom en människa. I detta fall jag.

Tänk även på att jag har väldigt stora lår så blåmärket är jättestort. Ledsen om jag förstört någons aptit genom att flasha upp mitt lår såhär. 

//Goldfish

Vi ska ha en planeringsdag på jobbet. Jag ringde och bokade. Alla mina kollegor och jag sitter i samma rum på jobbet så det är lite svårt att undvika att höra varandras telefonsamtal. Vilket är lite stressande och floskframkallande när man själv ringer.

"Hej! Jag skulle vilja boka för fyra personer och så vill vi äta på smörgåsbordet".

Mina kollegor som såg framför sig hur vi satt oss PÅ bordet och åt började asflabba. Jag tyckte inte det var lika kul.

//Goldfish

Jag har varit en vända till Luleå idag tur och retur. Luleå är långt bort. Så långt bort att man förväntar sig ett välkomstmeddelande när man slår på mobilen efter flygturen.

Hej! Välkommen till Luleå. Här ringer du för 5.70 per minut. Vill du lyssna av din Eurovoice så ringer du 070008888.

Vi spelade match i Lule. Vi vann med 3-2. I den 84: minuten så låg vi under med 2-1. Sedan vände vi matchen på sex minuter. Makalöst!

//Goldfish

Rapportering från kvällens 40-års fest.

Festen anordnade i Gimos sk. wannabe "USA-område". Festen anordnades i vita villan. (Den Gimobo som döpte huset tänkte döpa det efter huset som USAs president bor i. Personen slaravde dock litegrann med researchen och det blev vita villan isället för huset. Vita villan ligger precis bredvid det bostadsområde som heter Beverly Hills. Vad ska man säga det är inte direkt Dylan, Brandon, Brenda och Kelly som bor där.

Åter till själva festen:

Jag vann inte tipspromenaden. Pappa vann givetvis ett pris. Han hade en taktik. Han tänkte att det förmodligen vara samma svar på barnfrågorna som vuxenfrågorna (så de lätt kunde använda samma mall vid rättningen). Han svarade därför på barnfrågorna. Det visade sig inte alls vara samma svar. Men när detta kom fram så fick han givetvis gå med i barnklassen där alla fick pris. Grattis pappa! Familjens stolthet! Det är inte alla som kan svara på om Bamse äter honung, dumleklubbor eller gurka för att bli stark.

Nu ska jag gå och sova.

//Goldfish

Jag har kollat lite halvt på matchen Sirius - Djurgården samtidigt som jag håller på att klä mig inför min kusins 40-års fest.

Jag hade planer på att bjuda in västra Sidan (Sirius supporterklubb) som är hemma och surar för att matchen inte spelar på Studenternas. Men jag kände att det räckte med två fotbollsfanatiker i soffan (Mamma och pappa). Min pappa tycker det roligaste är att Petter Österberg spelar från start. Petter och jag kila stadigt på minidiscotiden och har gemensamma danstävlingspriser. Vi körde stenhårt på sidledstegen och såg till och ha en härlig lucka mellan varandras framsida när vi dansade tryckare.

Pappa var så entusiastisk så varje gång Petter fick bollen så var han noga med att tala om det för mamma och mig som att vi inte hade egna ögon att se med. Hade Västra sidan varit där så hade de ju kunnat gör avågn tillsammans med pappa varje gång Petter fick bollen.

Petter gjorde några bra överstegsfinter så sidledstegen vi nötte på danstävlingarna i hammarskolans gympasal har verkligen gett resultat.

Nu ska jag som sagt iväg på 40-års fest. Det blir kort eftersom bortamatch mot Alvik väntar imorgon, men jag ska nog hinna med att kamma hem tipspromenadsegern först. Jag hoppas innerligt att min släkt äntligen har fattat att jag har växt ifrån att sitta vid barnbordet. Annars brukar de ha en förmåga att placera mig där. De tycker liksom att jag korv med bröd, saft och barn är en oslagbar kombination.

//Goldfish